REAlising the problem

Rea, utförsäljning, realisation, slumpa bort och rallis. Kärt barn har många namn. De senaste åren så har bokreans vara eller icke vara diskuterats flitigt i olika sammanhang och av människor på alla delar av bokbranschen. På Svensk bokhandels hemsida, svb.se, kan man läsa fler riktigt intressanta inlägg i debatten. Förläggaren och författaren Per I. Gedin tycker att rean för längesen spelat ut sin roll och att den ansträngning som bokhandeln lägger på rean istället borde läggas på förbättring av kunskap och service i butikerna. Han går dessutom ett steg längre och föreslår att returrätt på böcker ska skrotas helt och hållet. Slopa rean för alltid! .

Returer är något som förlagen fasar över och bokhandeln ser fram emot. Jag tycker inte att returrätten ska avskaffas. Den behövs för att avlasta bokhandeln från "gamla surdegar" och ge plats för nyheter. Det kommer knappast som en chock för någon att den fysiska bokhandeln i dagsläget går på knäna. Det är en ekonomisk omöjlighet för en fysisk bokhandel att konkurrera med priserna som nätbokhandeln har. Personal, lokalhyra osv är inte billigt. Samtidigt så känner jag inte någon som vill att den fysiska bokhandeln ska försvinna helt och hållet. Men dom vill inte heller betala mer än nödvändigt. Äta kakan och ha den kvar kallas det.
Som  konsument måste man göra ett val. Vill man ha den billigaste boken men utan möjlighet att klämma och kolla i den innan köp, eller vill man ha möjlighet till att få den i sina händer på 5 min och dessutom hjälp med frågor kring boken? Då kommer det kosta mer, konstigare än så är det inte. 

Ytterligare ett problem med bokrean och för bokhandeln i stort är prissättning. Jag läser om små boklådor som åker till Coop och IcaMaxi och fyller på sina lager för att det är billigare att köpa där än via Bokrondellen/FSYS. Det beror dels på att förlagen erbjuder grova rabatter till dessa aktörer, som har möjlighet att köpa in tusentals böcker åt gången. Ytterligare en del är att Ica och Coop egentligen inte har några problem med att böckerna är en förlustaffär, sålänge kunderna dyker upp i deras hangarstora varuhus så kommer de med största möjliga sannolikhet ut med mer än bara en bok.
 De större bokhandelskedjorna har också möjlighet att använda sig av det här välbekanta knepet, inte för att jag tror för en sekund att kunderna i respektive butik inte inser att det är ett lockerbjudande. De som hamnar i skottlinjen är de mindre oberoende boklådorna. Gunnel A:son Hedenblad från Böcker & blad uttrycker sin förtvivlan över situationen och ifrågasätter även förlagens inställning till den vara de säljer och vad de tror händer med den om den säljs tillsammans med mjölk och ett storpack köttfärs. Bokhandlare söker nytt jobb? Boken som varumärke borde vårdas bättre än såhär.

Idag skrev Annina Rabe en krönika i Svd med titeln Litteraturen behöver proffs. Otroligt tänkvärt. Jag är liksom Annina inte emot print on demand eller att författare som fått avslag från förlag har möjlighet att ge ut sina egna böcker. Tvärtom. Men jag tror inte heller att vi har lika många "oupptäckta" författargenier som vi har människor som skriver böcker. Viskningar och hintar om att förläggare och redaktörer inte skulle vara viktiga för litteraturen och boken som färdig produkt gör mig minst sagt mörkrädd. Läs gärna Anninas krönika: Litteraturen behöver proffs. 

Vad i helvete är det som händer?! Om det ska fortsätta på det här viset ser jag en framtid där vi säljer böckerna som om dom vore ett storpack grillkorv, hävdar att vi inte behöver vare sig, förläggare, redaktör eller någon som faktiskt kan språk och litteratur och sedan står där djupt förundrade över att vi är omgivna av skitlitteratur utan värde eller rätt till en plats i den Svenska litteraturhistorien. Jag har inget emot sånt som idag anses vara skräplitteratur, den är i de flesta fall korrekturläst och begriplig. Boken är död, länge leve boken!