The novel in the viola av Natasha Solomons

Egentligen så är det Kate Mortons förtjänst att jag läste den här boken överhuvudtaget. Morton är en australiensisk författare som skriver om exakt den typen av händelser jag älskar och i en miljö jag knappt vill lämna. Engelska herrgårdar och slott,  vackra trädgårdar och storslagna bibliotek. Herrar och tjänstefolk och givetvis ett mysterium som sakta rullas upp framför ögonen på läsaren som en film. För faktum är att dom nästan är lite filmiska i upplägget, BBC har säkert redan gjort ett tiotal filmer och serier som med några justeringar skulle kunna vara The novel in the viola. Men jag klagar inte, för jag kan inte läsa mig mätt.

                            Boktrailern till The novel in the viola. Något missvisande.

Elise Landau är en ung judisk kvinna från den övre medelklassen (möjligtvis lägre överklassen om jag ska gå på den mängd champagne som dricks) som bor med sin familj i Wien. Hennes mor Anna är en vacker och hyllad sångerska, hennes syster Margot är lika vacker och även hon en duktig musiker och Julian är hennes stiliga författande far. Elise älskar sin familj och sitt liv men känner sig ful och obegåvad i jämförelse med de andra. Vi är i de mullrande åren innan andra-världskriget bröt ut, och judarna i Österrike har börjat inse att de inte är säkra där. Familjen Landau ordnar med en fest för sina vänner, förmodligen deras sista.

Även om delen av boken där Elise är kvar hos sin familj bara är några få korta kapitel, så fastnar dom i mitt minne. För trots att det utspelar sig i en fin familj i Österrike så infinner sig en Dickensk stämmning. Den varma men lätt excentriska familjen Landau har samtal i köket med den obligatoriskt barska kokerskan och kvinnorna dricker champagne och sätter på sig diamantsmycken i stora badrum med franska balkonger.

 Samtidigt så kryper krigets ondska allt närmare,det är påtagligt men inte skrämmande. Julian skickar med Elise sin senaste novell, gömd inuti en viola (Som är något större än en fiol så det skulle funka, jag har kollat). Julian vill att det ska finnas mer än en kopia av hans bok, ifall något skulle hända. En föraning.

                                              Jag älskar omslaget, klockrent.

Väl i England bli Elise bekant med två Mr Rivers, den ena är Christopher Rivers godsherre på Tyneford och den andre är hans son Kit. Den äldre Mr Rivers har läst alla Julian Landaus böcker, något som gör Elises ställning i huset något oklar. Är hon en del av tjänstepersonalen eller är något mer.
Jag hade inte tänkt berätta hela händelseförloppet bit för bit här, utan bara säga att det som kommer är, humor, krig, kärlek, uppror, lycka och en hel del sorg. Om det är något som stör mig så är det iallafall inte språket, som porlar vackert och målar klara bilder av både karaktärerna och alla deras umbäranden.

 Däremot känns det som jag läst samma sak tidigare, eller sett det i någon film. Kanske en serie.Vänta här nu! Är det inte nästan precis som Downton Abbey. Jo, men vad tusan är det för fel på det? Inget alls, så läs med en kopp darjeeling en regnig november och låt anglofilen i dig njuta till fullo.

                                     Och när du läst klart, besök Downton abbey.

To freelance on not to freelance...that's not the question at all!

För er som inte vet så har jag sedan en tid tillbaka mitt eget företag, Kom till punkt redaktörstjänst. Och som namnet antyder är tanken att jag ska hjälpa företag, främst förlag men i början utesluter jag ingen, och privatpersoner som behöver hjälp med språk och textrelaterade frågor. Gäsp säger du, skitkul säger jag!
 Det är korrläsning till ögonen går i korr...kors, språkgranskning och språkbearbetning.
Man skulle kunna beskriva det som att steg 1-3 och där språkbearbetning är det som går mest på djupet med en text. För den uppmärksamme så vill jag säga att jag är medveten om att användandet av begreppet: "...tanken är" betyder att jag inte gjort nåt än. It's true.

 Och däri ligger både svårigheten, möjligheten och anledningen till min nya roll som frilansande redaktör. Det är inte det att jag inte har något att jobba med när det kommer till företaget än, för det är en massa saker som ska ordnas; hemsida, visitkort, en logga kanske, mål och delmål, tjusiga pärmar till mitt skrivbord och den perfekta

koppen för eftermiddagsfikat.

I en perfekt värld så skulle jag få en fast anställning som redaktör imorgon, och leva lycklig resten av mina dagar. Men för att få jobb på ett förlag i nuläget måste man ha mer erfarenhet än knappt 3 månaders praktik. Som för övrigt var dom lyckligaste veckorna i mitt liv, men också dom sorgligaste för jag insåg hur alla kämpade med näbbar och klor för att få behålla sina vikariat. De fast anställda kändes som halvgudar, väldigt snälla, kloka och ödmjuka halvgudar.

 Det som stör mig mest just nu är att jag måste få det här yrket att funka för mig. Plan B kastades av i en främmande och illaluktande hamn för flera år sedan. Men passion är något jag uppskattar både hos mig själv och andra, det är inte alla som känner så inför sitt arbete. Luckily.

Getting close to my point now. Att vara egen företagare nu är mitt sätt att bryta erfarenhet-anställnings cykeln. Men jag ska erkänna att det är helt fruktansvärt skönt att vara sin egen chef, även om lönen är ett skämt. Jag tillämpar iallafall ett anpassat ledarskap, något man inte kan säga om flera av mina gamla chefer, ingen nämnd, ingen glömd.

På min att-göra-lista nu är att skaffa lite jobb, så löser det sig finemang sen. Right?
Har skrivit ner ett i det närmsaste obscent antal "bokevent" att gå på fram till jul. Måste bli en bättre nätverkare och minglare. Just nu blir det mest orddiarré när jag ska försöka pitcha mig själv. Måste öva på hisspitchen och sen lära mig ställa FRÅGOR till personen/personerna jag minglar med. Inser att när jag babblar som en livstilscoach på kanelen, kan det tolkas som bristande intresse av mina medmännsiskor. Men hur är det man säger nu, insikt är första steget till förbättring?

Och i den andan så lämnar jag er med en bild som illustrerar hur jag känner mig just nu. Som en liten nyutslagen körsbärsblomma på ett väldigt stort träd. Vill inte gå helt Disney-wakko på er men Mulans pappa (ni VET) berättade för Mulan att även om det är den sista blomman att slå ut så kanske den kommer bli den allra vackraste (läs: kreativa och begåvade). Let's hope so.

I want it so bad!

Jag såg den här grejen på nätet häromveckan och sedan hemma hos en kompis, och nu kliar det i fingrarna på mig. Vill ha och spela sönder fortast möjligast. Det enda kruxet är vem som skulle vara en värdig motståndare. Vissa frågor är så obskyra att inte ens jag som är en inbiten anglofil och litteraturvetare (detta ord tyckte min dator inte var rätt, som förslag fanns istället: litteratur -vitare, -fetare, -vekare, -hetare, -våtare. Väldigt udda förslag, även om jag kan föreställa mig hur man blir litteraturfetare.) har den blekaste aning. Så om det nu är någon som följer bloggen vill jag säga:

* Om du hittar det här spelet och känner mig...snart är julafton här!
* Om du vinner över mig så bjuder jag på middag. Minst två rätter.

Och nu när vi ändå pratar Penguin prylar och julklappar. På nåt mystiskt vis så har jag tre penguinmuggar som alla har samma boktitel på sig, det är min absoluta favorit så jag är inte jätteledsen, men det känns lite onödigt trots allt. Great expectations är ju en fantastiskt bok, med den dickensianska (inte med i SAOL, men vad vet dom) humorn och de fabulöst färgstarka karaktärerna. Och jag gillar verkligen Pip, för att han är så mänsklig, så full av brister. En fullvärdig antihjälte, som givetvis blir en bättre människa när sanningen uppdagas.

Men det var inte vad jag ville säga! Jag måste sätta ner foten och vägra låta några fler penguinmuggar med Great expectations på komma över min tröskel. Däremot är A room of one's own och givetvis Lady Chatterlys älskare varmt välkommna.

Tillfälligtvis så hittade jag spelet, muggarna och en massa andra finger-kli-framkallande presener (ok, varor!) på en och samma sida. Nämligen: www.theliterarygiftcompany.com . Om och när jag blir en framgångsrik med betoning på rik kvinna så kommer jag köpa alla mina presenter där. Oavsett om dom är till mig eller min förbryllade far. Han älskar visserligen böcker, och är den enda jag känner som läser snabbare än mig, men det skulle nog ta en stund för honom att inse tjusningen i att äga något sånt här:

Som tur är så älskar jag min far lika mycket för det han inte är som för det han faktiskt är. Och det ger mig en ursäkt att göra skamlösa inlägg om prylar jag önskar mig i julklapp. Kanske har någon mer än jag fått habegär (ett ord som gör sig bättre i mun än i skrift, men det struntar vi i just nu)?

The amazing Khemiris!

I förrgår var jag och såg en alldeles lysande pjäs på Dramatens Lejonkulan. Det var en monolog av och med Hamadi Khemiri. Den var vältänkt, rolig och smart. Bara det faktum att han i pjäsen pratade en hel del Japanska och Portugisiska imponerade i alla fall på mig. Men tro nu inte att det var en riktig monolog, för det var en handfull karaktärer som gjorde sina röster hörda. Och dom gjorde det via den minsta energipunkten man kan någonsin tänka sig, en punkt med namnet C. Vilket också är namnet på pjäsen. En smula (mer än en smula om jag ska vara ärlig) samhällskritik, en avskalad scen som användes finurligt och en skådespelare som har full kontroll på sin kropp och röst och den berättelse/verklighet han vill visa oss i publiken. Gå och se! Jag menar det....NU!

Och om ni nu vill bli oändligt trötta på en familjs begåvningar så kan ni ju alltid läsa något av Jonas Hassen Khemiri, Hamadis storebror. Han är inte bara en språkakrobat utan också en gudabegåvad pjäsförfattare. Precis som sin bror. Fina att se på är dom också. Så tröttsamt. Eller inte.

Witches and spells and all kinds of hell.

Jag är ett stort fan av alla typer av högtider, och Halloween och allhelgona är inget undantag. Min anledning till att älska Halloween har inget med godis att göra utan en väldigt speciell och älskad film regisserad av allas vår Tim Burton, mästaren på mysiga, mystiska, magiska skräckfilmer. Ett extra plus är att att den ger en försmak av julsäsongen!

Hur kan man inte älska The nightmare before christmas? Stilen, sångerna, karaktärerna.


Sallys song


I sense there's something in the wind
That seems like tragedy's at hand
And though I'd like to stand by him
Can't shake this feeling that I have
The worst is just around the bend

And does he notice my feelings for him?
And will he see how much he means to me?
I think it's not to be

What will become of my dear friend?
Where will his actions lead us then?
Although I'd like to join the crowd
In their enthusiastic cloud
Try as I may, it doesn't last

And will we ever end up together?
no, I think not, it's never to become
For I am not the one 

Det är säkert klyschigt att älska Tim Burtons filmer, Neil Gaimans böcker för deras rysliga mysighet. Men jag kan inte låta bli. Det är något så spännande och lockande med deras sätt att beskriva övernaturliga fenomen. Så happy halloween på er allesammans!

My one true love, sort of.

Den här mannen är en av mina absoluta favoritpersoner i hela det kända universum. Ingen är riktigt lika beläst, vältalig och har humor torrare än den finaste franska champagnen. Det är förstås:
Mr Stephen Fry!

Vi blev först bekanta då jag såg filmen Wilde för en hel del år sedan. Han gjorde rollen som Oscar Wilde så bra att jag fortfarande glömmer bort att han inte är Oscar Wilde, som varit lyckligt död och begraven i Paris sedan 1900. Förutom skådespeleriet så är han bl a författare, komiker och regissör. Titeln på den annars utmärkta bok jag först läste av Fry är Stjärnornas tennisbollar, ingen vidare titel om du frågar mig och ett ännu hemskare omslag.

Men som sagt en lysande bok som lånar stor del av sin handling från Greven av Montecristo, med skillnaden att denna utspelar sig i modern tid och i England. Efter det har jag inte läst honom mer på svenska, han gör sig faktiskt mycket bättre på engelska. Så gå nu och låna, köp eller stjäl (rekommenderar inte det sistnämnda) någon av dessa böcker:

Och när du har gjort det så kommer du åtminstone beundra honom, kärlek tar nog lite längre tid än så. Och har du turen att bli blixtförälskad kanske du vill göra som den här unga damen. Brista ut i en sång
http://www.youtube.com/watch?v=XGYEMXoVHUs

För att citera Molly Lewis:
"I think the future of our species would be better with you in it."

Jag vet att jag kommer återkomma till den här mannen då och då, han är en outtömlig källa till inspiration...och blogginlägg. Love him.

Framåt och uppåt

Välkommen!
Den nya och förbättrade bloggen är äntligen igång, och nu så lovar och svär jag vid alla kända gudar och vanlig hederlig marabou mjölkchoklad att jag inte ska sluta efter fem inlägg. Alla ok med det? Då kör vi!