Books to love in sickness and in rain.

Jag har äntligen fått läsa Jellicoe Road efter att X publishing varit så flotta och handlevererat ett läsex till mig i bokhandeln. Mycket trevligt att få höra vad bokens redaktör Karin tyckte. Men hon höjde mina förväntningar ytterligare ett snäpp. Vilket gjorde mig minst sagt orolig för hur det skulle gå, massiv besvikelse kändes oundviklig. Och ärligt talat var de första 20 sidorna...sega. Och förvirrande. Jag läste till och med om, hade jag hoppat över några sidor i början? Men i takt med att allt blev tydligare så föll jag för den mer och mer. Knappt 35 sidor in var jag redan ledsen över att den skulle vara slut bara några få hundra sidor bort. Melina Marchetta vet vad hon gör! Och det gjorde uppenbarligen hennes svenska översättare och redaktör också!

                                                         Melina Marchetta

Taylor Markham, vår hjältinna, är inte bara tonåring med alla de känslostormar som pågår, hon har även ett mysterium i sitt förflutna. Lämnad utanför 7-eleven som 11 åring och nu boende på en internatskola. Ett krig pågår mellan de boende på internatet, barnen i staden och ett gäng kadetter som varje år kommer till staden för att campa och utbilda sig. Taylor är ledare för internatet.
Men när Hanna, en vuxen som bor i utkanten av skolområdet och som är Taylors närmaste vän, plöstligt försvinner så ställer det till det ordentligt i huvudet på Taylor.

Som om det inte var nog så rullar det i kortare stycken upp en historia som utspelar sig på samma plats men med ett annat gäng människor som vi snart inser på något vis har med Taylor att göra.
Jag vill inte förstöra handlingen genom att säga mer men när polletten väl trillade ner hos mig så kunde jag inte förstå hur jag kunde vara så förvirrad i början av boken. Det blev så uppenbart alltsammans!
Bedövande vackert språk, mycket hjärta, en hel del smärta och jag ville läsa om boken i samma stund som jag läste det sista ordet.

Nu till ett erkännande. Jag jobbar som ni kanske vet vid det här laget i en bokhandel (ok tre men ni fattar), jag var den som plockade upp Jellicoe Road på hyllan. Utan att ens kasta en blick på prislappen satte jag rask upp den på skönlitteraturhyllan, bråkade med en bok om Kennedyklanen för att kunna fronta den, satte dit en nyhetsskylt och var allmänt nöjd med mig själv. Ungefär en vecka senare när jag fått mitt läsex, läst ut den i ett nafs, sålt den till alla kunder som velat lyssna och inser att jag måste beställa om den. Då går det upp för mig. Den är kategoriserad som ungdomsbok! Det här borde inte chocka mig för jag visste det sen tidigare. Men ändå står jag där med öppen mun och svär för mig själv. Det är lite knepigare att sälja in en ungdomsbok till vuxna än tvärtemot. Och omslaget kändes ju så...vuxet.

Jag älskar det verkligen, men det engelska originalet tycker jag signalerade mer ungdomsbok. Det är inte nödvändigtvis bra om man nu som Jellicoe Road råkar vara en crossover bok. Och den har blivit ihjälälskad i alla recensioner jag läst:SvD och DN.

Hursomhelst. Läs. Nu.

Cheerio tills nästa recension då jag tänker skriva om Nattens cirkus av Erin Morgenstern eller möjligtvis Mississippi av Hillary Jordan.