The novel in the viola av Natasha Solomons

Egentligen så är det Kate Mortons förtjänst att jag läste den här boken överhuvudtaget. Morton är en australiensisk författare som skriver om exakt den typen av händelser jag älskar och i en miljö jag knappt vill lämna. Engelska herrgårdar och slott,  vackra trädgårdar och storslagna bibliotek. Herrar och tjänstefolk och givetvis ett mysterium som sakta rullas upp framför ögonen på läsaren som en film. För faktum är att dom nästan är lite filmiska i upplägget, BBC har säkert redan gjort ett tiotal filmer och serier som med några justeringar skulle kunna vara The novel in the viola. Men jag klagar inte, för jag kan inte läsa mig mätt.

                            Boktrailern till The novel in the viola. Något missvisande.

Elise Landau är en ung judisk kvinna från den övre medelklassen (möjligtvis lägre överklassen om jag ska gå på den mängd champagne som dricks) som bor med sin familj i Wien. Hennes mor Anna är en vacker och hyllad sångerska, hennes syster Margot är lika vacker och även hon en duktig musiker och Julian är hennes stiliga författande far. Elise älskar sin familj och sitt liv men känner sig ful och obegåvad i jämförelse med de andra. Vi är i de mullrande åren innan andra-världskriget bröt ut, och judarna i Österrike har börjat inse att de inte är säkra där. Familjen Landau ordnar med en fest för sina vänner, förmodligen deras sista.

Även om delen av boken där Elise är kvar hos sin familj bara är några få korta kapitel, så fastnar dom i mitt minne. För trots att det utspelar sig i en fin familj i Österrike så infinner sig en Dickensk stämmning. Den varma men lätt excentriska familjen Landau har samtal i köket med den obligatoriskt barska kokerskan och kvinnorna dricker champagne och sätter på sig diamantsmycken i stora badrum med franska balkonger.

 Samtidigt så kryper krigets ondska allt närmare,det är påtagligt men inte skrämmande. Julian skickar med Elise sin senaste novell, gömd inuti en viola (Som är något större än en fiol så det skulle funka, jag har kollat). Julian vill att det ska finnas mer än en kopia av hans bok, ifall något skulle hända. En föraning.

                                              Jag älskar omslaget, klockrent.

Väl i England bli Elise bekant med två Mr Rivers, den ena är Christopher Rivers godsherre på Tyneford och den andre är hans son Kit. Den äldre Mr Rivers har läst alla Julian Landaus böcker, något som gör Elises ställning i huset något oklar. Är hon en del av tjänstepersonalen eller är något mer.
Jag hade inte tänkt berätta hela händelseförloppet bit för bit här, utan bara säga att det som kommer är, humor, krig, kärlek, uppror, lycka och en hel del sorg. Om det är något som stör mig så är det iallafall inte språket, som porlar vackert och målar klara bilder av både karaktärerna och alla deras umbäranden.

 Däremot känns det som jag läst samma sak tidigare, eller sett det i någon film. Kanske en serie.Vänta här nu! Är det inte nästan precis som Downton Abbey. Jo, men vad tusan är det för fel på det? Inget alls, så läs med en kopp darjeeling en regnig november och låt anglofilen i dig njuta till fullo.

                                     Och när du läst klart, besök Downton abbey.