I want it so bad!

Jag såg den här grejen på nätet häromveckan och sedan hemma hos en kompis, och nu kliar det i fingrarna på mig. Vill ha och spela sönder fortast möjligast. Det enda kruxet är vem som skulle vara en värdig motståndare. Vissa frågor är så obskyra att inte ens jag som är en inbiten anglofil och litteraturvetare (detta ord tyckte min dator inte var rätt, som förslag fanns istället: litteratur -vitare, -fetare, -vekare, -hetare, -våtare. Väldigt udda förslag, även om jag kan föreställa mig hur man blir litteraturfetare.) har den blekaste aning. Så om det nu är någon som följer bloggen vill jag säga:

* Om du hittar det här spelet och känner mig...snart är julafton här!
* Om du vinner över mig så bjuder jag på middag. Minst två rätter.

Och nu när vi ändå pratar Penguin prylar och julklappar. På nåt mystiskt vis så har jag tre penguinmuggar som alla har samma boktitel på sig, det är min absoluta favorit så jag är inte jätteledsen, men det känns lite onödigt trots allt. Great expectations är ju en fantastiskt bok, med den dickensianska (inte med i SAOL, men vad vet dom) humorn och de fabulöst färgstarka karaktärerna. Och jag gillar verkligen Pip, för att han är så mänsklig, så full av brister. En fullvärdig antihjälte, som givetvis blir en bättre människa när sanningen uppdagas.

Men det var inte vad jag ville säga! Jag måste sätta ner foten och vägra låta några fler penguinmuggar med Great expectations på komma över min tröskel. Däremot är A room of one's own och givetvis Lady Chatterlys älskare varmt välkommna.

Tillfälligtvis så hittade jag spelet, muggarna och en massa andra finger-kli-framkallande presener (ok, varor!) på en och samma sida. Nämligen: www.theliterarygiftcompany.com . Om och när jag blir en framgångsrik med betoning på rik kvinna så kommer jag köpa alla mina presenter där. Oavsett om dom är till mig eller min förbryllade far. Han älskar visserligen böcker, och är den enda jag känner som läser snabbare än mig, men det skulle nog ta en stund för honom att inse tjusningen i att äga något sånt här:

Som tur är så älskar jag min far lika mycket för det han inte är som för det han faktiskt är. Och det ger mig en ursäkt att göra skamlösa inlägg om prylar jag önskar mig i julklapp. Kanske har någon mer än jag fått habegär (ett ord som gör sig bättre i mun än i skrift, men det struntar vi i just nu)?